Hej hej!
Känner att jag behöver lite råd och guidning, eller bara skriva av mig. Finns en risk för WoT för detta övertänkande svammel.
Jag är en 28-åring som har bott i Spanien i 7 år. Jag flyttade med min familj och har sedan dess etablerat mig rätt bra här. Jag har min umgängeskrets, min vardag jag tycker om, mina vanor, min familj samt min partner. Mitt jobb är helt okej, men det är ostimulerande och jag undrar ibland varför jag ens är uppkopplad för att jobba, då jag är skiftledare och ibland inte gör någonting alls. Det ger mer tid åt att göra annat, och stressen är minimal vilket jag värdesätter just nu. Jag har inget att klaga på mer än "det stora problemet", samt att jag vill ha ett jobb med mer syfte.
Det stora problemet är ekonomin. Södra Europas löner är ett skämt och levnadskostnaderna går upp konstant. Jag får ut en skrattretande låg lön och egentligen är det dags att börja tänka på vad jag borde göra härnäst. Tankarna kring studier och Sverigeflytt kommer såhär års då antagningen har öppnat. Jag vet att det är ett bra läge att studera nu, då jag inte blir yngre för varje år, men inte heller har byggt upp en familj med barn och så, utan jag kan tänka på mig själv och vad jag behöver.
Men jag vet inte vad jag ska studera, eller bli. Jag har aldrig haft någon brinnande passion för ett visst specifikt ämne utöver astronomi som barn. Annars har jag alltid varit rätt bra i skolan utan att anstränga mig jättemycket. Ett typiskt VG-barn. Jag gick samhällsprogrammet på gymnasiet, mycket pga att jag gillar språk (och gillade politik), och jag insåg ganska tidigt att det inte kändes som min typ av utbildning, men stannade kvar då jag trivdes bra i min klass och skola. Jag läste upp naturämnena jag inte fick i gymnasiet på Komvux något år efter studenten.
Det jag har insett är att jag är mycket mer naturvetenskapligt och tekniskt lagd än för de typiska humaniora-ämnena. Mitt år på Komvux var väldigt givande och jag tyckte att kemi, fysik och matematik var väldigt spännande. Tankarna kring att läsa till nån form av ingenjör eller naturvetenskaplig kandidat har alltid känts aktuell för mig, men jag vet inte om jag bara tror att jag borde läsa något sådant, eller om jag faktiskt är lämpad.
Ingenjör är en sådan titel jag har tittat på och tänkt att det verkar vara ett bra och roligt jobb, men jag är inte särskilt händig av mig, och jag är inte typen som sitter hemma och bygger egna små tekniska verk. Jag är inte den som tar itu med sådant om det inte verkligen behövs. Så jag undrar samtidigt om jag bara tror att det är ett "bra jobb" för att jag har hört det så pass mycket, eller om jag bara stirrar mig blint på titeln och inte ser andra möjligheter. Men tanken att skapa något nytt på jobbet känns som ett yrke med syfte, något jag inte riktigt känner nu som jag nämnde ovan.
Jag har främst kikat på byggingenjör eller dataingenjör. Bygg för jag gillar arkitektur men är inte tillräckligt kreativ för att vara arkitekt, samt att jag fascineras av broar och konstruktioner över lag. Det är ofta det jag lägger märke till mest när jag besöker en ny stad. Data för det känns väldigt aktuellt, och att jag alltid varit rätt bra på att förstå mig på datorer, samt goda möjligheter att flytta runt lite var som helst. Om det är tillräckligt för att prova på de banorna vet jag inte. Det är som sagt väldigt tekniskt och jag är inte den mest naturligt tekniska av mig i vardagen.
Naturvetenskaplig kandidat kanske är mer givande i form av hur jag känner för ämnena, men det verkar också något smalt och kräver att jag har ett brinnande intresse för just "ett" ämne. En kandidat i kemi kommer nog kännas ganska smalt när jag är nyexad och minst 32 år gammal.
Så ja, ursäkta allt babbel, men jag står inför ett vägskäl och vet inte riktigt hur jag ska ta mig fram. Min partner (som är svensk) kan tänka sig att återvända till Sverige, men vill bara göra det för att jag ska ta tag i mitt shit. Hon tjatar inte på mig, men hon vill gärna påbörja ett nytt kapitel i vårt liv. Jag tänker att jag borde prova på någonting så jag vet hur jag känner inför det, men en flytt känns väldigt motig och nästintill deprimerande, då jag skulle flytta från familj och mitt liv sedan 7 år.
Har ni några tips till en vilsen grabb?
Tack på förhand
Det här inlägget arkiverades automatiskt av Leddit-botten. Vill du diskutera tråden? Registrera dig på feddit.nu!
The original was posted on /r/sweden by /u/colonyy at 2024-03-27 11:35:21+00:00.
